det är han som säger till mig att jag är vackrast i världen när jag känner mig som fulast och tjuter framför spegeln. det är han som tröstar när allt går fel, som berömmer, uppmuntrar och säger; "Kim du kan visst det." ibland känns det som om jag inte har någon kraft kvar, att jag inte har något kvar att ge, men då finns han där och plockar upp mig. han är nog min lilla hjälte trots allt, och någon som får min självkänsla att växa lite mer.
fast idag
idag har min självkänsla växt enbart på grund utav mig själv
så fort jag kommer på en ide om vad jag vill göra så slår jag direkt bort tanken och tänker;
"Nej, det kan inte du Kim, det klarar du aldrig."
Jag intalar alltid mig själv att jag är dålig på allt, aldrig klarar nånting och absolut inte alls är duktig på ett jävla skit. jag ska inte tro att jag är nåt för jag är bara fel och jag gör bara fel.
men idag tryckte jag in det där jävla självhatsmonstret i ett hörn och skrek tillbaks.
för jag kan visst det och jag är fanimej duktig på en del saker trots allt.
och hädanefter ska jag inte tänka "jag kan inte" utan att ens försökt
för jag är faktiskt duktig på att skriva
jag kan
jag kan
jag kan
trots att jag är så jävla rädd för vad folk ska tycka och tänka
så är deras åsikter inte lika mycket värda som ens egna
hädanefter är det "Kim kör på, du kan, försök nu!"
för jag kan och jag duger
2 kommentarer:
är det någon som kan så är det du! :)
Helt rätt inställning Kim! :)Fortsätt i dom banorna!
Skicka en kommentar